Par & relationsterapi
Par och relationsterapi
Det finns många olika anledningar till att gå i parterapi. Ni kan vara nykära och nyfikna eller varit gifta i årtionden och vilja utveckla er relation. Ni kan vara t ex mor och dotter eller i en vänrelation. I alla relationer där två människor möts kan vi uppleva utmaningar. Ni kan vilja utveckla relationen för att mötas med en nyfikenhet på varandras olikheter där rädsla och gamla mönster tidigare stått i vägen för relationen. Det kan också handla om att avsluta en relation på ett bra sätt.
Att investera tid i terapi för en aktuell relation kan underlätta på många sätt och ger även förståelse och klarhet i andra och framtida relationer.
Söka hjälp
Vad är främsta skälen till att söka hjälp?
Den vanligaste och största orsaken till problem är olikheter. Olikheter triggar oss och till en början kan vi dras till dem, men senare kan de bli svåra att hantera. Det handlar mer om att hantera olikheter än att lära sig bråka konstruktivt. Det är inget fel att gräla, men det är inte alltid nödvändigt.
Olikheter handlar ofta om parets kommunikation.
Många är väldigt otränade på att kommunicera om sådant som är känsligt. I familjen aktiveras en djupare kommunikation, vilket gör att det blir mer laddat. Man härmar även ofta mönster från sin ursprungsfamilj.
I ett parförhållande kan man ha olika anknytningsmönster. Den ene kan ha en undvikande anknytning, där man drar sig undan när känslorna blir svåra och blir stressad av vad man upplever som för mycket kontakt. Den andre kan ha en ambivalent anknytning där man söker kontakt i högre grad. Ens anknytningsmönster aktiveras under stress så ju mer ansträngd relationen blir, desto större blir dessa skillnader. Det kan därmed finnas starka känslor av övergivenhet eller krav utan att man förstår varför.
Symptom på problem:
- Då ni undviker att lyfta frågor av rädsla för konflikt alltför ofta.
- Förväntningar, där ni utgår från att ni tänker likadant, och brista de kommunikation som ofta yttrar sig i konflikter om pengar eller otrohet.
- Svårigheter hos par att hantera olikheter.
- Skilda anknytningsmönster.
- Otrohet.
- Samarbetsproblem, låsta positioner i relationen.
- Om någon ofta är ledsen eller arg i sin relation.
- Ej tillgodosedda behov.
- När någon av er inte uppnår den närhet man vill.
- Om relationen stagnerat, att ni utvecklas åt olika håll.
- Ni gör varandra illa.
Anknytningsproblem
Hur lätt eller svårt vi har att leva i nära relationer beror till stor del på våra anknytningsmönster.
Dessa kan förändras under hela livet, men utvecklas framförallt under de första två levnadsåren.
I den trygga anknytningen kan barnet lita på att vårdnadshavaren finns där för barnet och kan hjälpa det i svåra situationer. Barnet blir tryggt och har som vuxen lätt att komma nära andra och fungera i relationer.
I den otrygga och undvikande anknytningen lär sig barnet att det blir avvisat när det behöver hjälp. Det måste klara sig själv i stället för att få närhet och stöd. Som vuxen klarar det ytliga relationer bra, men är distanserade i nära relationer och drar sig undan närhet.
I den otrygga och ambivalenta anknytningen blir barnet växelvis omhändertaget eller avvisat av de vuxna. De utvecklar rädsla och separationsångest. Som vuxna har de stark längtan efter närhet och kan därför även undvika nära relationer.
I den otrygga och desorganiserade anknytningen har barnet fått utstå fysisk eller psykisk misshandel, eller föräldrar som inte kan tolka barnets beteende och kanske reagerar med ilska på barnets gråt. Som vuxen kan detta innebära svåra relationsstörningar.
Välkommen till mig!
Anna-Maria Florberger
Diplomerad Psykosyntesterapeut
Diplomerad Medicin/Hormonyogalärare
Diplomerad Par- och Relationsterapeut
